Lithuanian recognition advocated by Hon, William G. McAdoo, Dr. Herbert Adams Gibbons, Hon. Walter M. Chandler

Naturligtvis blev hon anda fardig for tidigt. Hon gick och stallde sig vid fonstret som var vant ner mot backen. Pojkarna skrattade. Fadern lat tidningen sjunka. - Du ser for angelagen ut, sa han. Grabbar ska hallas kort.13 Forst da tycker dom att tjejen14 ar nanting att ha. Som om hon kunde vara nagot annat an sig sjalv? Sa dumt! Hon svarade inte. Hon gick inte heller bort fran fonstret. Hon stod dar i bla regnkappa och med baskern pa huvudet. Klockan var nastan sju. Vilken sekund som helst kunde han dyka upp. Hon kande hans nalkande som en stilla rorelse mot hjartats centrum. Nar hans huvud skulle vaxa fram ur backens kurva skulle nagot oerhort handa darinne. Knappt hade hon skymtat honom forran hon ilade nerfor trappan och ut genom grinden. De tog varandras hander. De sa bara varandras namn. Sa vande de, gick med stela rorelser ner mot stan. Deras axlar snuddade inte vid varandra ens, blickarna vagade inte flyta samman. Nagot outgrundligt hade hant. Hon hade blivit svidande ensam.15 Hon kande ett svindlande stort avstand till hans kropp, till hans ord, till hans karlek ...»